"Kärlek & revolt, det som gör folk till folk"

Jag ägnar sommaren åt att jobba på ett dagläger för barn och ungdomar med funktionshinder. Kommer hem varje kväll med saltstänk i håret, smutsiga kläder och lite brunare hud. Och kunskap.

Ibland känns det som ett lyxjobb (jag får kramar, komplimanger och betalt för att gå och plocka snäckor i vattenbrynet) och ibland är det enbart slit och släp (när kidsen nyps, bits, skriker, gnäller, skäller och klättrar på mig). Det är värt det, för det gör mig till en bättre och mer livserfaren männ… Fortsätt

Det är typ galet på riktigt att det finns ett community där man har träffat majoriteten av medlemmarna och känner sjukt många. Som att sätta sig i en soffa fylld av vänner utan att riktigt ha kommit på att förvänta sig det, liksom. Gôtt.

I ettan på gymnasiet gick jag med i RKUF i Luleå. Lokalen låg i ett stort gult hus som vi delade med SRK och en pizzeria. När jag förklarade var det låg för pappa någon gång där i början så sken han upp och berättade att hans stammis-gymnasie-konditori hade huserat där innan. Mammas också. Det var ju lustigt.

Efter konditori-eran blev huset bordell. I folkmun (läs: i RKUF-mun) kallade vi det fortfarande för "bordellen", utom ibland när vi pratade med t.ex. SRK och var tvungna att uppför… Fortsätt

Äntligen ett fungerande Humanet. Nu återstår bara funderandet över vem en bör kalla vän här och inte. Smartaste sättet att ta reda på det torde vara att slänga iväg ett gäng förfrågningar till folk en inte riktigt vet om en känner. Sagt och gjort.

(För prick fyra år sedan idag tog jag studenten. Samtidigt var det RÅM i Hällnäs och motionen om vego-mat som huvudalternativ gick igenom. Yay!)